Fan vad jag blir irriterad på American Boys. Sitter och lyssnar på Bruce Springsteen på Spotify och helt plötsligt dyker några amatörer, som inte ens kan texterna, upp och förstör. Okej, de kan texterna, men de kan inte rytmen i texterna. Jag är inte ens säker på att Bruce tillåter covers på hans låtar. Jag tror inte det. Ulf Lundell har gjort en Cover på 4th of July Asburry Park (Sandy) och översatte den till svenska, han var tvungen att skriva ett brev till Bruce där han ordagrant översatte det han skrivit så att Bruce såg att det inte var hans text utan Uffes egna text, som handlar om hanns dotter Sanna. Då tyckte Bruce det var okej. Hur kommer det sig då att några amatörer sjunger hans riktiga låtar?


Ju äldre jag blir, desto mer lik blir jag min mamma. Det som jag lovade att jag inte skulle bli. Jag skulle inte älska nån konstig gubbe som ingen av mina kompisar tycker om. Jag skulle inte högljudt sjunga med i varenda textrad. Han skulle inte vara det enda jag lyssnar på. Men vi kan säga såhär: Ulf Lundell är Sveriges svar på Bruce Springsteen och Lars Winnerbäck är en yngre generation av de båda. Och ju mer jag verkligen lyssnar på Uffes texter, ju mer gillar jag dem.  Jag har hört de låtarna i hela mitt liv, jag har sjungit med i dem så länge jag kan minas, men de har bara varit ord som jag har rabblat. Jag är inte ledsen för att det blev som det blev. Att jag blev konstig, precis som mamma. Jag älskar min mamma mer än allt, hon är min bästa vän och jag ska va glad om jag blir som hon när jag blir stor!



Amanda - Seven weeks to go. Fuck!