Go dagens!
Det är alltid trevligt att sluta i tid när man tror att man ska få jobba över med ca 3-4 timmar. Så klockan 2 gick jag från jobbet efter en fikapaus med min fina chef. Ibland när jobbdagen käns sådär tung och allmänt jobbig brukar vi lyxa till det och springa upp till NB Sörensen och köpa kaffe. Både jag och Linda är helt inne på Café Mocca och det blir mer ofta än sällan vi köper det nu för tiden. Men vi börjar bli duktiga nu, ett tag, när Sivis var borta och vi jobbade långa pass varje dag köpte vi det hela tiden, ibland två gånger om dagen. Nu kanske det bli varannan...

Jag kom hem och lagade mat och sen kommer Louise. Hon läser rema-bladet och upptäcker att det är yoghurt där för 10 kr så vi besämmer att vi ska gå upp. När vi för en gång skull ska gå två stycken tar vi med berget av pantflaskor som ligger brevid frysen. När vi panat alla flaskor frågar Louise om vi ska trycka på röda korset-knappen ist för pengar knappen. Om man trycker på rk-knappen skänker man pengaran till röda korset men man får vara med i en utlottning av 2 miljoner. Så det gjorde vi. Hela 20 kr vann vi, men vi var lika glada för det. Maskinen gjorde nämligen ett fint vinnande ljud med....

Sen när vi kommer bakom hörnet (där man alldrig annars är) upptäcker jag att det finns massa chokladsåser där med, och inte bara framme vid kassan. Jag har ju som bekant fått dille på lakrits-stössel, men det har varit borta nu ett bra tag (flera, flera månader). Så jag kollar, utan något som hälst hopp om att finna det jag söker, och då ser jag det! Dom har flyttat lakritsströsslet dit bort ist för att ha det vid kassan. Som jag har saknat det! Jag blev så glad att jag hoppade. Louise skrattade lite åt mig....

Jag måste bara få klaga lite med... Ibland underar jag hur vuxna människor är uppfostrade. Det kom in en tant (jag skriver tant för hon var dum, i själva verket var hon ca 55) idag på jobbet som välter ner hela stativet med glasögon och går sedan vidare in i några glasvasar som hon välter. Jag hör krachen och går bort dit med sopborste och påse för att plocka upp det. Jag säger ingenting men ler lite som att säga att det inte gör någonting. Det gångrade jag ganska snabbt... "Det är inte mitt fel!!" säger hon högt i en väldrigt anklagande ton. Jag blir chokade av att en vuxen människa kan säga något sånt och säger bara kort och snäsigt nej. "Det är ju ert fel ni kan ju inte ha massa ömtåliga saker där!! Det är inte mitt fel!" När jag var 5 år sa jag att det inte var mitt fel när jag råkade välta ut något, då sa mamma alltid att det visst var mitt fel men att det inte var med meningen. Nej, sa jag då, det är visst inte mitt fel. Är det mitt fel då? frågade mamma då. Och då, som femåring insåg jag att det faktiskt inte var mammas fel, utan mitt, men att jag inte gjorde det med vilje. Därför är det väldigt tragiskt och chockerande att en 50+are inte kan inse det som en 5åring kan... Jag blev irriterad och gick och avreagerade mig på Linda. Hon höll med. Jävla kärring!

Amanda - Mormors laxgryta till kvällsmat!